Sverige tappar fart i nyföretagande, tillväxt och jobbskapande, samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på höga nivåer. Det är en utveckling som måste vändas. Skillnaderna i livschanser växer – i språk, i möjligheter och i vilka förväntningar människor möter. Arbetslösheten är betydligt högre bland utrikes födda, och många kvinnor hålls helt utanför arbetsmarknaden. Unga som saknar språk, trygghet och framtidstro blir lätta mål för kriminella nätverk. Samtidigt töms välfärden på resurser när bidragssystem och offentliga kontrakt missbrukas av aktörer som aldrig borde fått tillträde.

Vi behöver politik som sätter människan i centrum och kombinerar möjligheter med tydliga krav. För att bryta utanförskapet och bygga ett tryggare Sverige krävs reformer som stärker egenmakten, samhällsdelaktigheten och framtidstron. Integration är inte bara en social fråga – det är en fråga om frihet, trygghet, ekonomi och hela vår samhällsutveckling. Här nedan hittar du några av de förslag jag vill driva.

Hårdare språkkrav

Svenska språket ska möta människor tidigt och tydligt från språkförskola i ung ålder till språkpraktik på riktiga arbetsplatser. Språket är avgörande för att kunna delta fullt ut i samhället och för att förstå skolan, arbetslivet, vården och myndigheterna. Det är också grunden för att kunna bygga relationer, ta del av kulturen och känna sig som en självklar del av Sverige. När språket saknas riskerar människor att hamna utanför både demokratin och arbetsmarknaden och det är just där utanförskapet får fäste.

Därför vill jag införa utbildningsplikt för nyanlända som förväntas leva i Sverige under längre tid och ge SFI en ordentlig nystart, med högre ambitioner och mer intensiva studievägar. Språkträning måste ske i miljöer där livet faktiskt pågår och inte enbart i klassrum. Vi behöver språkpraktik på arbetsplatser där människor får lära sig språket i vardagliga situationer. Där får man också möjlighet att ta del av hur Sverige fungerar i praktiken med arbetskultur, normer, lagar och samhällsinformation.

Språket hänger också nära ihop med våra värderingar. Den som vill få svenskt uppehållstillstånd ska visa att man har tagit till sig både språket och de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på. Dit hör jämställdhet, yttrandefrihet, demokrati och respekt för individens frihet. Ett språk och samhällstest är inte till för att stänga människor ute utan för att skapa en tydlig väg in, där både rättigheter och ansvar är begripliga och gemensamma.

När fler lär sig svenska snabbare och möts av rätt förväntningar skapas en starkare känsla av egenmakt hos individer. Det gör att fler kan delta i samhället på lika villkor och att färre fastnar i långvarigt utanförskap. Med bättre språkkunskaper blir det också enklare att få jobb och ta klivet in i egen försörjning. När samhällsdelaktigheten och sysselsättningen ökar växer Sverige både socialt och ekonomiskt, och vårt samhälle som helhet blir starkare.

Stryp gängens finansiering 

Gängens makt kommer inte bara ur våldet, utan ur pengarna bakom. Därför måste vi slå direkt mot den ekonomi som håller kriminaliteten vid liv. I dag är det alltför enkelt att gömma sig bakom bolag, fuska till sig offentliga medel och använda välfärden som kassako. Det drabbar hederliga företagare, underminerar tilliten och ger kriminella resurser att fortsätta växa. Den utvecklingen måste vändas.

Jag vill införa en helt ny kraft i arbetet mot arbetslivskriminalitet, där polis, Skatteverket, Arbetsmiljöverket och kommuner arbetar samlat och långsiktigt. Kontrollerna måste bli fler, smartare och mer riskbaserade. Så att vi fokuserar där problemen faktiskt finns. Företag som använder svart arbetskraft, systematiskt bryter mot regler eller utnyttjar människor, ska inte kunna fortsätta sin verksamhet som om inget hänt.

Samtidigt måste vi stoppa penningtvätten som i dag rinner rakt igenom restaurangbranschen, byggsektorn, transportnäringen och delar av välfärden. Det kräver bättre verktyg för myndigheter att följa pengaflöden mellan företag, skärpta regler för transaktioner och tuffare sanktioner när kriminella försöker använda företag för att tvätta sina vinster. Kriminella ska inte kunna dölja sig bakom en snygg företagsfasad.

Det behövs också ett totalstopp för oseriösa aktörer i offentlig upphandling. Offentliga kontrakt måste kravställa kvalitet, seriositet och transparens på ett sätt som gör det omöjligt för kriminella att ens komma i närheten av våra gemensamma resurser. Den som lurar välfärden på pengar, utnyttjar bidrag eller fuskar med löner ska inte kunna vinna ett enda uppdrag från stat, region eller kommun.

Bidragssystemen måste också skyddas bättre. I dag saknas ofta grundläggande uppföljning, vilket gör att felaktiga utbetalningar kan fortsätta i månader eller år. Genom bättre kontroll, flexibel kommunikation mellan myndigheter, digitala system som pratar med varandra och tydligt ansvarsutkrävande kan vi stoppa fusket där det börjar. Välfärdens pengar ska gå till dem som behöver dem, inte till kriminella nätverk.

Att strypa gängens finansiering handlar inte enbart om brottsbekämpning. Det handlar om att skydda hederliga företagare som vill konkurrera rättvist. Om att försvara välfärdens resurser. Och om att återupprätta tilliten till staten, som många i dag känner har tappat kontrollen. När pengarna försvinner tappar gängen sin möjlighet att växa. Utan finansiering förlorar de sin kraft och Sverige tar tillbaka sin.

Tidigare insatser

Unga som befinner sig i riskzonen ska fångas upp tidigt, innan kriminaliteten hinner ta plats. Det kräver vuxna som ser, reagerar och agerar. Därför behöver vi snabbare identifiera ungdomar som riskerar att hamna snett och möta dem med stödpersoner, trygghet och tydliga alternativ som visar att en annan väg är möjlig.

För att lyckas räcker det inte med en enskild insats. Det behövs en lokalt förankrad polis som finns nära människor i vardagen och som har förtroende i området. Socialtjänst, skola och föreningsliv måste arbeta tätare tillsammans för att upptäcka problem tidigt och ge barn och unga rätt stöd vid rätt tidpunkt.

Föräldrar ska också ges stöd men samtidigt möta tydliga förväntningar. När skola, socialtjänst och familjer drar åt samma håll minskar utrymmet för både gäng och parallella maktstrukturer. Tidiga insatser handlar i grunden om att ge unga en chans att lyckas och att låta samhället vara närvarande i deras liv innan kriminaliteten hinner bli det.

Blandade boendemiljöer

Trygga och blandade boendemiljöer är en av de viktigaste nycklarna för att integrationen ska fungera. När människor med olika bakgrunder, ekonomiska förutsättningar och livssituationer bor nära varandra ökar mångfalden och fler får tillgång till de vardagliga nätverk, förebilder och möjligheter som ofta avgör hur livet utvecklas. Ett område där människor möts i trapphus, på gårdar och i föreningslivet blir mer motståndskraftigt mot otrygghet och parallella maktstrukturer och skapar en känsla av gemenskap som inte kan ersättas av någon central reform.

För att bryta dagens segregerade boendemönster måste vi göra det lättare för fler att komma in på bostadsmarknaden. Statliga startlån kan ge hushåll med låg eller osäker ekonomi, särskilt ensamstående och barnfamiljer, chansen att äga sitt hem och skapa långsiktig trygghet. Ett eget hem är inte bara en bostad, utan också en investering i stabilitet, ansvarstagande och framtidstro.

Samtidigt behöver Sverige ta ett större ansvar för hur nyanlända fördelas. Mottagandet måste bidra till integration och inte förstärka redan utsatta områden ytterligare. Nyanlända ska få möjlighet att bo i miljöer där språkutveckling, skolkvalité och trygghet är starkare. Så att barn kan växa upp med goda förutsättningar och vardagliga möten med det svenska samhället.

Förutom startlån krävs nya boendeformer som ger fler vägar in. Sociala bostäder med behovsprövning, fler hyresrätter med rimliga hyror och modeller där man kan äga en del av bostaden och hyra resten kan öppna dörrar för människor som i dag står helt utanför bostadsmarknaden. Kommunerna måste samtidigt få bättre verktyg för att minska trångboddheten, eftersom trånga bostäder påverkar allt från barns skolgång till hälsa och trygghet.

Fastighetsägare som aktivt arbetar för blandade boendemiljöer, satsar på tryggare utemiljöer eller deltar i lokala integrationsinsatser bör uppmuntras att göra mer. När fastighetsägare, kommuner och civilsamhälle samverkar stärks tryggheten i området och skapar fler naturliga mötesplatser.

För många nyanlända kan också landsbygden eller mindre orter vara en bra väg in i Sverige, men då måste flytten göras möjlig. Statligt finansierade inflyttningspaket som hjälper till med bostad, skola, etablering och lokala kontakter kan öppna dörren till orter som både behöver fler invånare och har plats att växa.

Blandade boendemiljöer handlar i grunden om att bygga samhällen som håller ihop. När människor med olika bakgrunder möts i vardagen minskar avstånd, fördomar och otrygghet. Det skapar stadsdelar där fler får möjlighet att lyckas, fler tar ansvar för sin närmiljö och fler känner att de hör hemma. Så bygger vi sammanhållning och ett starkare Sverige.

Stärk kvinnors egenmakt

Utrikes födda kvinnor ska ha verkliga möjligheter att stå på egna ben och bygga ett liv med språk, arbete och självständighet. För många kvinnor är vägen in i Sverige lång. Inte för att de saknar vilja, utan för att hindren är fler, stödet svagare och kulturen de kommer ifrån ibland förväntar sig att kvinnor står vid sidan av. Därför behövs riktade insatser som ger både kunskap, arbete och framtidstro.

Jag vill införa program som liknar den modell Norge använder - där språk, praktik och föräldrastöd vävs samman i en och samma helhet. När kvinnor får möjlighet att lära sig svenska i vardagliga miljöer, kombinera språket med arbetslivserfarenhet och samtidigt erbjuds stöd i föräldraskap och samhällsorientering, växer både självförtroendet och möjligheterna att bli självständig.

Att stärka utrikes födda kvinnors egenmakt handlar inte bara om att hjälpa individen. Det är en investering i hela samhället. När fler kvinnor arbetar, deltar och tar plats stärks barnens chanser, familjernas trygghet och Sveriges utveckling som helhet.

Jobb snabbare

Arbete är en av de starkaste nycklarna till egenmakt. Det är genom ett jobb man lär sig språket snabbare, får ett sammanhang och blir en del av både arbetslivet och samhället. Därför måste vägen till den första anställningen bli mycket kortare och betydligt tydligare. I dag möts många utrikes födda, unga och socioekonomiskt utsatta av höga trösklar som gör att människor med vilja och ambition ändå fastnar i passivitet eller bidragsberoende.

Jag vill se fler riktiga ingångsjobb där arbetsgivare får lägre kostnader och tydligare stöd för att våga anställa den som saknar erfarenhet. Lärlingsanställningar behöver bli ett mer självklart första steg för unga, särskilt för dem som inte har en lång utbildning i ryggen men som är redo att lära sig ett yrke på plats. Praktikplatser ska inte vara symboliska, utan en inkörsport till jobb där språket tränas samtidigt som man får viktiga kontakter och referenser. För många är det just arbetsplatsen – inte klassrummet – som blir den plats där Sverige börjar kännas som hemma.

Etableringsinsatser måste också byggas så att de faktiskt leder till arbete. Det ska inte vara möjligt att gå år utan att möta arbetsmarknaden. Språkstudier ska kombineras med arbetsnära praktik, yrkesintroduktioner och handledning. Företag, kommuner och civilsamhälle ska kunna samarbeta mer flexibelt kring matchning och praktik, så att människor snabbare hittar rätt väg in.

När fler får sitt första jobb tidigare i livet växer både språket, självförtroendet och utvecklingsmöjligheterna. Det minskar risken för att unga fastnar i utanförskap och ökar chansen att fler får göra en livsresa. Och i takt med att fler arbetar växer Sverige – socialt, ekonomiskt och som samhälle.

Bidragsreform

Bidrag ska vara en trygghet när livet svajar, inte en återvändsgränd som människor fastnar i. I dag är verkligheten hårdare än så. För många lönar det sig knappt att ta ett jobb eller att gå upp i arbetstid, eftersom varje extra krona snabbt äts upp av minskade bidrag och höga skatter. Det gör att drivkraften försvagas, framtidstron slås undan och familjer som egentligen vill stå på egna ben hålls kvar i beroende. Den utvecklingen måste brytas.

Jag vill se en bidragsreform som gör det tydligt att arbete alltid ska löna sig. Varje arbetad timme ska märkas i plånboken och marginaleffekterna måste minska så att människor som vill arbeta inte straffas ekonomiskt för att de har ett driv. Det innebär att övergången från försörjningsstöd till arbete måste bli gradvis, inte binärt. Stödet ska trappas av i takt med att inkomsten ökar, så att man aldrig förlorar på att jobba mer.

Bidragssystemet behöver också kopplas tydligare till deltagande. Den som har arbetsförmåga ska mötas av förväntningar på att delta i språkstudier, praktik eller utbildning som faktiskt leder vidare. Det handlar inte om straff, utan om att ge människor verktyg och riktning – och om att samhället tydligt visar att man tror på deras kapacitet att ta sig fram.

För barnfamiljer i socioekonomiskt utsatta områden är marginaleffekterna ofta extremt höga, vilket gör att det i praktiken ibland är mer lönsamt att leva på bidrag än att arbeta mer. Det är en politik som låser fast både vuxna i ett system där ansträngning inte belönas. En modern bidragsreform måste därför särskilt stärka dessa familjer, så att arbetslinjen blir möjlig även för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden.

En bidragsreform handlar i slutändan inte bara om ekonomi. Den handlar om egenmakt. Om att människor ska känna att deras arbete räknas och att deras insats gör skillnad. När det lönar sig att bidra växer både ansvarstagandet, samhällsdelaktigheten och framtidstron. Och i takt med att fler går från bidrag till arbete stärks Sveriges ekonomi och tillväxt.

Civilsamhället som kraft

Det är i vardagen människor formas och hittar sin plats i samhället. Det är i klassrummet, på fotbollsplanen, i körer, ungdomsgrupper och föreningslokaler som unga får förebilder, kompisar och trygghet. Där byggs tilliten som polis och socialtjänst sedan vilar på. Det är också där integrationen sker på riktigt, långt ifrån utredningar och presskonferenser i Rosenbad.

Därför vill jag stärka civilsamhällets roll och ge lokala föreningar bättre förutsättningar att vara den bro in i samhället som så många behöver. Föreningar, studieförbund, trossamfund och idrottsklubbar ska ha långsiktigt stöd, inte korta projektpengar som tar slut innan verksamheten hunnit sätta sig. När stödet är stabilt kan föreningar jobba långsiktigt med mentorprogram, läxhjälp, språkträning, fritidsaktiviteter och vuxennärvaro som gör verklig skillnad för barn och unga.

Civilsamhället ska vara en självklar partner till kommunerna, inte en eftertanke. Samarbeten mellan föreningsliv, skolor och socialtjänst kan fånga upp ungdomar tidigt, skapa relationer som varar och ge unga en väg in i både arbetsliv och gemenskap. När lokalsamhället får kraft att agera minskar gängen sin dragningskraft – för då finns det alternativ som är både meningsfulla och trygga.

Integration bygger på möten mellan människor. Och de mötena sker längst ut i samhället. Därför måste vi stärka dem som gör jobbet varje dag. När civilsamhället får bättre förutsättningar blir både unga, familjer och hela stadsdelar starkare.